Det finns inga ord som kan beskriva saknaden, fattar inte hur det kunnat bli såhär, jag hade allt och nu ingenting. du var den jag litade på till 110%, den jag alltid visste fanns där för mig när jag behövde och tvärt om. vi hade den bästa vänskapen av dom alla. malta 05, dragsö 05 och malta 06 är bara några av alla tusen minnen vi delar. men tyvärr så har tiden förändrats och inte minst vi förändrats. och det är med en tår i ögat jag inser att vi faktiskt inte delar något längre. minnena har begravts och vi pratar näst intill aldrig längre. jag vet att jag skulle kunna göra jävligt mycket för att få uppleva samma känsla som jag upplevde tidigare med dig men jag vet också att det aldrig kommer bli så. Men längst in i hjärtat kommer du alltid finnas, och den platsen kan aldrig någonsin någon ta ifrån dig hur mycket någon än försöker. och hur sårad och sviken jag än känner mig så kan jag tänka mig att du gör detsamma för detta är inte ens fel, det är bådas. Jag hoppas du tar åt dig när du läser detta, för jag är vädigt ledsen att det har blivit såhär...., väldigt ledsen :'(